Så har den alltså kommit, den där hemlängtan. Har haft det nån gång innan här nu, men ikväll är den extrem. Kom bara pang på från ingenstans nu när jag skulle lägga mig. Det är inte det att jag inte trivs, för det gör jag. Det känns så otroligt bra med att vara sambo och jobbet och människorna jag börjar lära känna här. Allt flyter liksom på i precis lagom takt. Men det är bara det att det är så långt hem, man kan inte bara komma förbi på en fika, titta inom för att se hur de där hemma har det, och det är det som får det att kännas lite jobbigt just nu. Men förhoppningsvis har hemlängtan gett med sig till jag vaknar imorgon igen. Så nu tänkte jag försöka sova medans regnet smattrar sådär mysigt på taket. Godnatt! <3