Goddag. 

Nu börjar jag äntligen bli bättre igen. Mådde så kasst av förkylningen så har varit hemma från jobbet sen i onsdags. Så segt!

Sitter just nu och lyssnar på musik och så poff kom ett barndomsminne förbifarandes och jag kunde inte låta bli att le åt minnet. 

Det är inte från något specifikt tillfälle, utan något jag brukade göra emellanåt när vi var hemma och spelade musik. Då hade vi en sån stor lådhögtalare, ni vet. Och snett framför den stod en stol. Jag brukade flytta stolen en aning så den stod mitt för och sen krypa in och lägga mig på mage under stolen och lyssna på musiken. Alltså verkligen "köra in" huvudet i högtalaren. Eller ja, så nära det gick. Tycker fortfarande det är helt fantastiskt att vara riktigt nära och lyssna på musiken, riktigt känna musiken. Blir en helt annan upplevelse. 

 

Nu tänkte jag fortsätta vila och då ta en liten dejt med mr Grey. Lite annorlunda/fräckt att läsa en bok som man egentligen redan läst, men utifrån en annan synvinkel. Lite trygghet i att veta vad som komma skall, men samtidigt spännande med en ny persons perspektiv.